Ja jag vet det var ju ett j-klans tjat om de förbaskade kantarellerna. Meeen jag kan inte hjälpa det! De är så himmelskt goda och samtidigt så mystiska. De gömmer sig där ute i skogen och bara väntar på att nån svettig, rödflossig skogsmulle med khakibrallor, stövlar och fjällräven jacka ska komma plocka de som ingenting. Men det här gången ska det bli jag!
Jag må ha glömt myggmedlet och regnjackan ligger långt inne i garderoben men jag har vilja och strid i blicken som ingen annan. Jag kommer att lite smått mansikt höja de mot skyn och ropa på Robert som om att det vore en guldmedalj och jag kommer troligtvis lägga de föööörsiktigt ner i korgen som om de vore små barn, men detta för att jag kommer att vara så lycklig!
Detta vet jag eftersom jag hittade sist vi var uppe i torpet! Och i helgen ska vi dit igen!
Så se upp!
Lyllos dig som hittar kantareller - det är verkligen underbart gott!!
SvaraRaderaHär har det varit en ljuvlig kväll ikväll. Fisketur stod det på schemat...
Kram Jenny
Underbart! Själv är jag inte så förtjust i att äta kantarellerna men jag älskar att gå i skogen och plocka. Det är något så fridfullt i letandet och tystnaden i skogen.
SvaraRaderaHoppas ni hittar mycket när ni kommer till torpet!
Fin helg!
Kram Maria